Den andra recensionen av
»Att följa ditt hjärta…«

Den senaste tiden har jag allt oftare lagt märke till ett ökande missnöje i min omgivning över att de styrande i Sverige inte verkar bry sig om rapporterna om den stressade familjesituationen i vårt land. Nu senast hittade jag dessa meningar i boken »Den hungriga prinsessan«: »Så oerhört kort tid man egentligen får ha sina barn…Vårt samhälle främjar inte precis kärleken.«

Om du, som jag, håller med i citatet ovan är »Att följa sitt hjärta – i jantelagens Sverige« en bok för dig. Är det någonting denna bok handlar om så är det att främja kärleken. Kärlek till sina barn, sitt jobb, ja till livet självt. Himmelstrand visar en väg bortom stress och ovisshet i livet, en väg som leder till bättre relationer: hemma, på jobbet, och kanske främst, relationen till dig själv.

I vårt stressade samhälle finns inte mycket tid eller ork för individen att lyssna inåt. Denna bok visar på ett konkret sätt hur vi ska ta oss ur det skruvstäd många känner att de sitter i. Vi har ju en hög materiell standard och lever i ett land som klassas som ett utav de mest socialt utvecklade. Så, varför är vi inte lyckliga? Himmelstrand menar att förutsättningen för att må bra är att ha haft en trygg anknytning till föräldrarna tidigt i livet, det skapar en god självkänsla. Ur detta föds en trygg individ som vet vad han/hon vill med sitt liv. Att som vi har gjort i Sverige, sätta små barn på dagis kan vara direkt skadligt. Barn utan den viktiga anknytningen till föräldrarna kommer att få problem senare i livet.

Som ung i dagens Sverige kan man inte undgå att märka att det håller på att barka åt skogen. Vi kan tydligt se att någonting måste vara fel, mängden rastlösa och stressade barn ökar, fler ungdomar är deprimerade och använder mer droger, vissa olagliga men ofta är de receptbelagda. Sämre resultat i grundskolan är ett annat tydligt problem. Ofta har jag känt mig uppgiven när jag tänkt på dessa frågor. Dagens politiker har ej heller lyckats kasta ljus över situationen, utan kommer med samma gamla floskler och förslag som uppenbarligen inte levererar.

Himmelstand belyser i sin bok vad som är fel i dagens Sverige, varför det har blivit så, samt hur vi kommer vidare. Boken är fylld av belysande exempel, citat från andra böcker och experter på personlig utveckling, där finns också personliga anekdoter som ger boken ett otroligt djup. Denna spännvidd gör boken originell, spännande och ger ett gediget intryck. Språket är förhållandevis enkelt och boken är strukturerad så att man lätt följer med i de stundtals vindlande diskussionerna.

En av de mest intressanta tankegångarna i Himmelstrands bok, är i min mening det erkännande författaren ger till att varje person vare sig det är en man eller kvinna, att denna själv är kapabel att fatta det beslut som gynnar honom eller henne bäst i livet. Nyckeln menar Himmelstrand är att lyssna inåt. Boken tar upp de hinder som den svenska staten satt upp i samhället. Hinder som försvårar för individen att själv bestämma över sitt eget liv. Ett exempel som ofta tas upp i boken är orättvisan i att det är nästintill omöjliggjort att vara hemma en längre tid med sina barn. Denna och andra tankegångar kan ibland kännas lite högerorienterade, och som en person som alltid lutat åt vänster och kallat sig feminist så tedde sig vissa delar svåra att ta till mig. Hallå där! ska kvinnorna vara hemma med barnen? Aaargh, ta mig inte tillbaka till stenåldern. Va? Minska skatterna, men hur ska det då gå med välfärden?

Efter att ha läst och reflekterat över boken i sin helhet och dess budskap inser jag att det inte handlar om politik. Istället handlar det om människor, om dig och mig. Himmelstrand tänder just den där gnistan av ljus som jag letat efter så länge. Alla idéer som belyses främjar personlig utveckling och genom detta ett bättre Sverige, tryggare och mer självständiga, mer kärleksfulla barn, ungdomar och vuxna. Låter det spännande? Då kan jag berätta att denna recension endast belyst fem procent av innehållet. Så skaffa dig ett exemplar och läs!

Karna Eriksson, studerande 22 år, Uppsala